Hillevik förr

Hilleviks bruks historia, av Anna Högberg.

År 1990 flyttade jag med min familj till Hillevik, ett gammalt bruk ca 1,5 m mil norr om Gävle. När jag nu fick i uppgift att göra en djupdykning i en historisk miljö föll det sig naturligt att titta närmare på detta gamla bruk. Många frågor fanns att ställa. Hur gammalt är det? Varför just här, mitt på skogen? När lades det ner och varför? Hur många arbetade här? Vem ägde bruket?

Ja många funderingar hade farit genom huvudet under alla promenader på historisk mark. Hur skulle jag börja? Vem kunde veta något?

Under sommaren hade det varit ”stadsvandring” i Hillevik. Jag hade tyvärr inte kunnat följa den själv men tog kontakt med guiden, Annica Adamsson från Länsmuseet. Hon var mycket tillmötesgående och försåg mig med en hel del material att studera. Hon föreslog också en mycket intressant fråga om bruket. Varför hade folket fått bo kvar under så goda villkor när det såldes till Kopparfors AB,1903? Vad blev det av bruket sen?

Jag hade alltså flera frågor att besvara och för att börja någonstans läste jag den litteratur som kunde återfinnas på bibliotekets Gästrikerum. Hillevik finns omnämnt i Beskows  Hille vår hembygd och i P.Norbergs Gästriklands hyttor och hamnar. Där kan man hitta en del allmänt om järnhanteringens historia och en del om Hilleviks. Då Hilleviks ägare under lång tid var densamma som Hargs, sökte jag information i litteratur skriven om de Uppländska bruken. Forsmarks bruk, en uppländsk herrgårdsmiljö. LTs förlag och Uppland av Alf Nordström. För att få veta något om försäljningen till Kopparfors AB kontaktade jag Landsarkivet i Härnösand som förvarar deras arkiv. Tyvärr var det mesta osorterat men en mycket hjälpsam tjänsteman erbjöd sig att leta rätt på det jag sökte, köpekontraktet och ev bifogade handlingar, om han bara fick några dagar på sig. Jag kontaktade också Hille Hembygdsförening, för att höra om dom hade något ytterligare material eller visste någon som kunde berätta något intressant. På så vis fick jag kontakt med Nanny Andersson 81 år och tidigare bosatt i Hillevik. Hon kunde berätta en del om livet efter brukets nedläggelse. Jag sökte också i gamla tidningar från tiden vid sista försäljningen, och från modern tid.

Detta är vad jag fann…………………..

Hur gammalt är Hilleviks Bruk?

1654 erhöll Peder Jakobsson Grubb, faktor vid Söderhamns gevärsfaktori och Johan Eskilsson Bergskollegiets privilegier på en masugn i Hillevik i Hille socken. Johan Eskilsson som var en driftig man anlade flera bruk i Gästrikland, såsom Tolvfors och Axmar bruk.

Under 1600-talet fick bergshanteringen stor ekonomisk betydelse och regeringen beslöt 1630 att inrätta ett särskilt ämbetsverk, Bergskollegium, för att befrämja och reglera den expanderande industrin. Tidigare hade järnhanteringen mest setts som en binäring och den som ville kunde anlägga en masugn eller en smedja. Därför hade ett stort antal små hyttor och och smedjor uppstått och avverkningen för kolningen hotade ödelägga skogarna. Bergskollegiets uppgift blev nu att minska och fördela antalet anläggningar. Man gav även råd och anvisningar i tekniska frågor och med detta var man tydligen framgångsrik.1740 producerade Sverige omkring 40% av världens tackjärn. För att förhindra rovdrift av skogen var de olika tillverkningsmomenten malmbrytning, masugnsdrift och hammarsmide ofta åtskilda från varandra. Under perioden 1640-1690 uppstod en järnrusch och de flesta av våra äldre järnbruk anlades.

Varför just här,mitt på skogen?

Jo, just den rika tillgången på skog tillsammans med ett perfekt läge ur transportsynpunt och tillgång till vattenkraft gjorde platsen mycket lämplig för en masugn. Malm transporterades från Dannemora och Utö gruvor sjövägen. Den skyddade viken kunde erbjuda en god hamn.

Vem ägde bruket

Johan Eskilsson hade en dotter som gifte sig med assesorn i bergskollegium Albrecht Behm.

Därmed låg framtiden för hans bruk i goda händer. Behm ärvde bruken Tolvfors, Axmar, Hillevik, och Forsbacka och under hans tid blomstrade dom. Vid Behms död 1679 övertogs masugnen i Hillevik av de ”Behmska arvingarna”. Ansvaret för driften lades på inspektor Lars Ersson-Hammar. Osämja uppstod emellertid dem emellan och en rad processer blev följden.

Efter diverse förvecklingar och ägarbyten såldes så Hillevik till landshövding Erik Oxenstierna, ägare till Hargs bruk i Uppland. Bruket fanns i familjens ägo ända till 1903, då Kopparfors AB köpte bruket.1756 bildade Harg fidekomiss. Enligt Hans Beskows: Bruksherrgårdar i Gästrikland skulle Hillevik ha undantagits från denna och ärvts som privat egendom, men av köpehandlingarna från 1903 framgår att så ej var fallet, utan Ebba Beck-Friis fick löfte av Kungl.Majt att överflytta fidekomissen till den mer närbelägna fastigheten Kristinaholms gård i Uppland.

Hur många arbetade här?

Hillevik blev aldrig något stort bruk. När produktionen var som störst, under första halvan av 1800-talet,var sammanlagt 191 personer beroende av hyttans drift. Av dessa var endast åtta masugnsarbetare och ytterligare 13 personer diversearbetare för hyttans gång. Antalet hushåll i Hillevik var inte fler än 10-15 st Övriga var tillfälligt anställda, kolare, skogvaktare och forbönder bosatta i byarna runt omkring. Den äldsta bostadsbebyggelsen bestod endast av småstugor s.k enkelstugor om ett rum och kök. Någon egentlig Herrgård har aldrig funnits. Brukets ägare torde aldrig ha varit bosatta på bruket utan en bruksgård med rum för förvaltare, tjänstemän och piga fanns vid 1600-talets slut. Först sedan bruket kom i Oxenstiernas ägo uppfördes två flygelbyggnader. Den västra och större har förmodligen varit avsedd för bruksägaren vid dennes besök och den mindre tjänade som förvaltarbostad.

Under 1800-talet uppfördes en kvarn, sågverk, magasinsbyggnader och en tvättstuga. 1870-80 uppfördes också tre bostadslängor efter vägen varav två finns kvar. Där bodde bl.a tillfälligt anställd personal. Till bostäderna hörde en hel del gemensamma utrymmen såsom bagarstuga, tvättstuga, vedbod, avträden och ladugård. Man hade en ko och en gris, en liten täppa att odla potatis och grönsaker och havet försåg folket med fisk. Vid havsstranden fanns båthus och fiskebodar.

När lades det ner och varför?

Vid slutet av 1800-talet blåstes ugnen i genomsnitt vartannat år. Hillevik som en gång haft ett så gynnsamt läge befann sig vid sidan om när nya industriorter växte upp i anslutning till järnvägarna.

Landhöjningen hade också gjort hamnen för grund för de nya djupgående fartygen. Det var helt enkelt inte lönsamt längre. Däremot var skogen attraktiv. 1903 köpte Kopparfors AB bruket av Ebba Beck-Friis, född Oxenstierna och det var förstås skogen som var intressant för sågverksbolaget. Masugn med därtill hörande verk och inrättningar, kvarn, såg, vattenuppdämning, förvaltar och bruksarbetarbostäder med uthus, därtill hörande mark och skog, Hålön, utfjällsängar i Säljemar samt hemman i Oppala, totalt värderat till 1.305.000.kr. Driften fortsatte sporadiskt till 1909 då den lades ner för gott och masugnen revs.

Varför fick folk bo kvar under så goda villkor efter försäljningen?

Det var vanligt att bruksägarna tog ett för tiden relativt stort ansvar för sina arbetare. Detta varierade givetvis mellan olika bruksägare men det var nog som regel så att det förutom den fasta tim eller månadslönen ingick fri bostad, vedbrand, trädgårdstäppa, bete och bås för en ko och en gris.

Man brukade också ge ”gratial” en slags pension, till sina gamla trotjänare när åldern tog ut sin rätt.

Fri läkarvård, ”änkepension” samt skola till barnen var också vanligt, likaså i Hillevik. När så bruket såldes föll det sig nog naturligt för Ebba Beck-Friis att sörja för sina anställda genom att i köpekontraktet skriva in vissa villkor. För 15 namngivna personer skulle gälla att de fick behålla den fria bostaden, fritt under resten av sin levnad. Därtill skulle man ha ved fritt hemkörd, slåtter till ett kofoder, plats i ladugården och bete till en ko samt ett potatisland. Skogvaktarna P. Lindgren och F. Scharp skulle få ”behålla sina befattningar om de sköta dem ordentligt och i så fall bliva försörjda på ålderdomen”. Skolan ingick också i kontraktet och användes som sådan till 1948, då en ny skola byggdes i grannbyn Trödje.

Vad blev det av det gamla bruket sen?

1909 lades alltså masugnen ner. Den hade då under många år gått på sparlåga och kunde rimligtvis inte ha sysselsatt så många personer. Sågen fortsatte däremot att drivas in på 30-talet.

Som Nanny Andersson, uppvuxen i byn, minns, var det 6-7 man sysselsatta där. Man behövde också folk i skogen. Osågat virke flottades även efter ångbåt till sågen i Norrsundet. Några arrenderade skog och jordbruk av Kopparfors. Ungdomarna fick arbete i ”stan”, dit man cyklade. Många hyrde ut sina små stugor till sommargäster. Enligt Nanny bodde det 15-20 familjer i Hillevik på 30-talet vilket skulle betyda att det var fler familjer då än under brukets glansdagar. Min slutledning är att bruket dog långsamt i takt med att ”gamlingarna försvann”. Men det fick inte slumra länge för snart smiddes här nya planer.

Flygfoto från ett gammalt Hillevik!

Potatisupptagning i Hillevik

År 1979 kom ett planförslag från Gävle kommun som ville göra Hillevik till en anläggning för det rörliga friluftslivet. Kommunen ville bevara den äldre bebyggelsen men göra området norr om Eskövägen vid den befintliga badplatsen till friluftsområde med camping, båt och badplats och ett område för uthyrningsstugor. Söder om Eskövägen planerades ett område för privata fritidshus om ca 180 tomter. Nu var redan ett friluftsområde i Säljemar efter kusten strax norr om Hillevik projekterat. Klokt nog ville kommunen inte starta utbyggnaden i Hillevik innan man sålt alla tomter i Säljemar. Det visade sig nämligen att Gävleborna inte alls var så intresserade som man hoppats. Därmed lades planerna på is.

Så i slutet av 1980-talet tog nya planer för området fart. Wallenbergföretaget Stockholm-Saltsjön hade köpt området söder om Eskövägen där de privata fritidshusen skulle byggas. Det var högkonjunktur och efterfrågan på hustomter för permanentboende var stort. Ett 40-tal tomter såldes för åretruntboende men nu i anslutning till den gamla bruksmiljön.

Ett avsomnat gammalt bruk blev så ett nybyggarsamhälle. De gamla gårdarna har rustats och trädgårdarna ansats. Man har röjt bort slyn vid den gamla källan och i den gamla planeras hantverksförsäljning.

Skolan som stängdes 1948 är åter i dagligt bruk sedan ”Naturskolan” flyttat in och en ny era har börjat i Hilleviks historia.

Detta måste också berättas

År 1714 fick Hilleviks källa kungligt privilegium efter att självaste Urban Hjärne hade inspekterat den. Vattnet var synnerligen surt och järnhaltigt,en s.k ”surbrunn”. Den var flitigt besökt då dess vatten ansågs kunna bota allehanda krämpor såsom gikt, reumatism, magplågor och sterilitet. Många lär de kryckor vara som lämnades i det 1799 uppförda brunnshuset. Men det behövdes stora doser av medicinen för att den skulle ha någon verkan. 5-8 liter per dag var ansågs nödvändigt att dricka.

Idag finns bara grundstenarna kvar efter brunnshuset. Varför det är borta vet man inte, men allèn som planterades när det byggdes finns kvar. Många Gävlebor gjorde sina söndagsutflykter till källan där det i brunnshuset hölls både predikningar och dans.

Om vad som hände söndagen den 26 juli 1863 kan man läsa följande i boken ”Ungdomsminnen” av kolportören Per Persson, utgiven i Gävle 1903.

Söndagen den 26 juli hade vi predikan i brunnshuset som vanligt om söndagarna, men den dagen kom det mer än vanligt mycket folk från när och fjärran. Bland de många Gävlebor som på den tiden plägade vistas på Hillevik såväl för sommarnöje som för brunnsdrickning och badning var det en gammal sed att minst en gång under sommaren ställa till med förlustelser med dryckesvaror och dans i brunnshuset och att bjuda hit sina vänner från Gefle. Denna dag skulle blifa deras stora glädjedag och de hade väl försett sig med spelmän och starka drycker. De begärde brunnshuset av inspektorn för sin bal och vi begärde det för vår sammankomst. Han lofvade både dem och oss och reste själf bort och lät oss tagas om rummet som vi bäst ville och kunde. Kl 3 em. började vi vår gudstjänst med predikan, bön och sång och det gick som sångaren sjunger:

Vi samlas åter till bön och sång.
Och ordet att höra,
Ej tiden blir lång.

Men för det andra sällskapet som måste vänta i flera timmar blef tiden ganska lång. Under väntetiden förargades de och svuro öfver ”läsarna” för ett sådant tilltag. Men så fort deras förlossningstimma var slagen skyndade de sig in i brunnshuset, skaffade undan bänkarne och började dansen. De hade inte dansat lång stund förrän de fingo se en stor svart hund komma upp öfver brunnsskranket och gaf sig med i leken. Spelmannen, en vaktmästare från Gefle, fick först syn på den objudne gästen. En förskräckelse kom öfver dem alla och ingen kom sig för med att undersöka hur det förhöll sig med den mystiske svarte. De kastade på sig sina öfverplagg, lämnade rummet hals öfver hufvud och viskade till varandra: ”Låt icke läsarna få veta det”. Allt gick så hastigt att en del af frunntimren och de som förde dit dryckesvarorna icke hunno fram, utan mötte de flyende på vägen för att med dem återvända.

Då jag såg dessa ”karske men” fly tänkte jag på Salomos ord: ”De ogudaktige fly, fast ingen jagar dem, men de rättfärdige äro såsom trygga lejon”. Huru det förhöll sig med hunden, om han finns eller ej, hvarifrån han kom eller hvart han tog vägen, det vet jag icke. Men det vet jag att efter den dagen har det aldrig varit någon dans eller något dryckeskalas i Hilleviks brunnshus, utan Guds ord har varit predikat där intill denna dag.

Tro’t den som vill.

Anna Högberg
Hillevik, 3 januari 1996.

 

Källor och litteratur:

Intervju med Nanny Andersson, N.Prästvägen i Hille.(uppvuxen i Hillevik).

Arbetarbladet,4 nov 1980,”Avtalet klart om nya Hillevik”

Arbetarbladet,27 nov 1980,”Nu röjs mark för nya Hillevik”

Gefle Dagblad,6 juni 1980,”Fullföljs planerna blir Hillevik ett paradis”

Köpehandlingar från försäljningen av Hillevik 1903.Landsarkivet i Härnösand,Kopparfors arkivmaterial.

Rapport över arkeologisk undersökning av fornlämning 19 m.fl.Hillevik

Hille sn,Gävle kn. Dispositionsplan för Hillevik,1979-07-31 rev.1979-12-06. Generalplaneavd.Gävle kommun.

Kulturminnesvård PM och utredningar 1980:2, Länsantikvarien

Jan Lundell,Länsstyrelsen i Gävleborgs län.1980-06-04.

Nordiska museets brukssmedsundersökning från 1943,

P.Norberg: Gästriklands hyttor och hamnar.

Humbla: Hille vår hembygd

Hans Beskow: Bruksherrgårdar i Gästrikland

Alf Nordström: Uppland. AWE/GEBERS 1983.

Hans Lidman: Dansen kring Järnet ,Askild&Kärnekull 1977.

Red.Sverker Jansson, Bengt Jansson: Forsmarks bruk,LTs förl.1984.

Nationalencyklopedin.